I Sydsvenskan diskuterer man stadig mødomshinder, den lille obligatoriske blodplet på lagnet osv. Hvad jeg studsede over i den linkede artikel er muslimaens korte historie:
Själv var Elina oskuld när hon gifte sig. Så var hon också bara femton år. Föräldrarna hade hittat en man som precis som Elina är från Malmö och har libanesiska rötter. Bröllopet hölls hos släktingarna i Libanon.
Med andre ord: Femtenårig libanesisk-svensk pige bortgiftet.
Næppe et særsyn, men særlig svensk er det vel næppe. Svenske feministers munde er lukkede med syv segl i den slags sager.
Nå, donnaen er skilt nu, det offentlige - formentlig - forsørger hende og hendes to børn, mens den forrige skolepige nu fortsætter sin skolegang på Komvux for at indhente det forsømte. En sikker gevinst for samfundet.
