Den pågående långsamma statskuppen möter ökande motstånad
(Sveriges undergang)Her er to skarpsindige indlæg om politikernes unoder:
I sportens verden bruges ordet "elite" ikke om Pløredals fodboldhold, der ryger ud af fjerde division. "Elite" betyder udvalgt på grund af højeste kvalitet, og ordet kan stort set aldrig anvendes om politik, hvor der er alt for mange skurke og tosser. Sverige er langt det værste tilfælde.
Den nye "tjenesteadel" ligner den gamle - som Oxenstierna i 1600-tallet. Både dengang og nu betragter magthaverne "folket" som et i bedste fald tavst redskab og i værste fald latent nazistisk, racistisk, dumt og ondt. Oxenstierna og de følgende generationer af det svenske aristokrati havde dog et vist udsyn samt sans for finkultur. Men i dag ....... læs om elendigheden her et pluk:
http://antropocene.se/2015/june/den-pagaende-langsamma-statskuppen-moter-okande-motstand.html
Den politiska adeln
Jag har tidigare skrivit om hur de politiska partierna i Sverige gradvis förvandlats från folkrörelser till exklusiva yrkesföreningar för den nya politiska yrkesklassen. Denna klass består av karriärister som i stort sett saknar yrkeserfarenhet och någon betydande bildning. Man går för det mesta direkt från skolan till politiska befattningar. Journalisten Anders Isacsson döpte dem en gång mycket träffande till den politiska adelsklassen, som likt den gamla adeln skaffade sig toppositioner i samhället utan andra meriter än sin klasstillhörighet. Politikerna har tagit över alla de ledande befattningarna inom stat och kommun samtidigt som tjänstemannaansvaret avskaffats. Resultatet har inte uteblivit, offentliga myndigheter fungerar allt sämre under ledning av numer inkompetenta chefer.
På femtio år har partierna gjort sig av med nästan alla sina medlemmar och verksamheten har gått över från medlemsavgifter till att finansieras med skattepengar som adeln beviljat sig själva. Konsekvensen av den här utvecklingen är att den tidigare folkligt förankrade idédebatt som formade partipolitiken har tystnat. De partiaktiva ser mest politiken som en enkel karriärväg till feta skattefinansierade maktpositioner. Förflyttandet av den politiska tyngdpunkten till EU har skapat ett bekvämt avstånd till väljarna. I den här miljön gäller det att minimera riskerna som skulle uppstå om man tillät vanligt folk att påverka politiken. De politiska adelsmännen har numer starkare gemensamma intressen över partigränserna att bevaka, än de intressen som är folkets.
Resultatet av den här utvecklingen är att politikerklassen format vad de kallar den demokratiska värdegrunden. Låt er inte förledas av namnet, detta har inget med demokrati att göra. Det handlar istället om att begränsa den politiska spelplanen till den riskfria politik som de här makthavarna har eget intresse av, och att tysta andra åsikter än de som släpps fram i den s.k. åsiktskorridoren. Debatten mellan partierna handlar inte längre om idéer hur samhället bäst skall formas. Den begränsas stegvis till en allt tunnare fasad, där man bjuder någon enstaka procent upp och ner för att ge sken av olika ståndpunkter. I vissa frågor gör man inte ens det, utan där tystats alla avvikande åsikter.
Skapandet av en för den politiska adeln gemensam politisk doktrin har kommit att helt diktera det politiska livet. Folkets möjlighet att öva inflytande över politiken har smält ihop och demokratin dör. Den här olyckliga utvecklingen är ett resultat av en noga vald politisk strategi från politikerklassens sida för att ostört kunna försörja sig på välarvoderade politiska uppdrag. Det handlar även om att föra en politik som passar överstatliga organ som EU, FN m.fl. där politikerna senare kan komma ifråga för lukrativa uppdrag.
Staten ødelægger samfundet - ikke kun i Sverige! Men har Kristian Thulesen Dahl gennemskuet dette problem? Forstår han, at velfærdsstaten også har nogle slemme negative konsekvenser? Katrine Winkel Holm spørger berettiget: Hvad vil magten gøre ved ham?
Hvordan kan samfundet - borgerne - forsvare sig? Det må næsten begynde med sproget. Når socialdemokrater, SF'ere og Johanne fra Eventyrlisten siger "vi" eller "fællesskabet", mener de: STATEN eller POLITIKERNE. Husk, at de snyder - har snydt og vedbliver at snyde!
Sikkerhed begynder med mistro, og netop den gjorde udslaget ved valget i torsdags, fordi Helle Thornings løgn om "stram asylpolitik" og "flere krav" til indvandrere var for tyk. Borgernes mistro er også grundlaget for folkeafstemningerne i Schweiz, som ikke er det ringest fungerende demokrati.
Muligvis kommer noget lignende til at ske i "the land of the brave and the home of the free". Elendigheden i USA analyseres her:
http://www.newcriterion.com/articles.cfm/Curing-American-sclerosis-8176
